Kalkylmässiga intäkter och kostnader
De intäkter och kostnader som används vid kalkylering brukar skilja sig från intäkterna och kostnaderna i bokföringen, särskilt när det gäller hur de ska värderas och periodiseras samt vilka intäkter och kostnader som ska tas med. En orsak är att man i en kalkyl inte behöver ta hänsyn till de skattelagar och civilrättsliga lagar som man behöver i bokföringen. Företaget bestämmer själv hur värdering och periodisering ska göras samt vilka kostnader och intäkter som ska tas med.
När man beräknar de kalkylmässiga kostnaderna brukar man, till skillnad från de bokföringsmässiga kostnaderna:
- Beräkna avskrivningarna enligt nuvärdesprincipen (återanskaffningskostnaden fördelat på den ekonomiska livslängden), alternativt räkna upp anskaffningsvärdet med lämpligt inflationsindex.
- Beräkna kostnaden för förbrukning av resurser (till exempel råvaror) enligt nukostnadsprincipen (återanskaffningskostnad), alternativt räkna upp anskaffningsvärdet med lämpligt inflationsindex.
- Ta med den så kallade kalkylräntan, det avkastningskrav som företaget har på sina investeringar. Ofta utgår man från den ränta man skulle ha fått om man placerat pengarna någon annanstans, till exempel i banken, gällande räntenivå för bankernas utlåning eller den avkastning som ägarna önskar, till exempel tidigare avkastning på eget kapital. Man kan även välja att ta hänsyn till eventuell inflation i kalkylräntan.
På engelska: calculated income and cost