Syftet med ABC-kalkylering
Syftet med ABC-kalkylering är dels att redovisa de indirekta kostnaderna som aktiviteter i stället för kostnadsställen, dels att identifiera kostnadsdrivarna för varje aktivitet och därmed uppnå en mer korrekt och rättvis kostnadsfördelning än vad som kan uppnås med mer traditionella metoder för kostnadsfördelning. I en ABC-kalkyl utgår man från att det är aktiviteterna som står för förbrukningen så att varje minskning av en aktivitet även innebär en minskning av resursförbrukningen. Alla kostnader ska kunna hänföras till en aktivitet, men jämfört med vanliga självkostnadskalkyler är kalkylriktningen omvänd - man börjar med slutprodukten och ser efter vilka aktiviteter som behövs för att framställa den.
Skillnad mellan ABC-kalkyl och traditionell kostnadskalkyl
Traditionella kostnadskalkylering bygger på att bestämma en kostnadsbärare och identifiera dess direkta kostnader. Sedan samlas omkostnader på kostnadsställen, och de läggs på med en given procentsats på de direkta kostnaderna, så kallad påläggskalkylering. En ABC-kalkyl bygger istället på att lokalisera vilka aktiviteter som skapar kostnader åt en kostnadsdrivare. En sådan kalkyl brukar kallas för processinriktad, det vill säga att den följer de händelser som kostnadsdrivaren orsakar. En ABC-kalkyl bygger på tre premisser:
- Organisationens mål är att producera tjänster eller varor
- Det som produceras har egenskaper vilka ger upphov till aktiviteter
- Dessa aktiviteter fordrar ekonomiska resurser och kostar i sin tur pengar.
I samband med produktion är det inte säkert att produkten är kostnadsdrivare för alla aktiviteter, på det sätt som är vanligt för kostnadsbärare inom traditionell kalkylering. För att ge ett exempel kan en kundorder koppla aktiviteter direkt till ordern, likaväl som till de sålda produkterna. Det bidrar till att det kan vara svårt att avgöra vilken kostnadsdrivare som orsakar en viss aktivitet. Att göra en ABC-kalkyl är främst ett sätt att fördela omkostnader.
På engelska: Activity Based Costing