En visselblåsare är en person som slår larm när den på arbetet upptäcker oegentligheter inom organisationen. Detta innefattar bland annat bedrägerier, förskingring, mutor och miljöbrott. Ordet visselblåsare kommer från engelskans whistleblower och syftar på att polisen förr använde visselpipor för att påkalla uppmärksamhet när ett brott pågick.
I Sverige har vi sedan 2016 en lag som ger förstärkt skydd för visselblåsare som gäller vid larm om allvarliga missförhållanden, det vill säga brott som kan ge fängelse. Den nya lagen omfattar alla oegentligheter som strider mot svensk rätt eller unionsrätt om det finns ett allmänintresse av att missförhållandena framförs, oavsett eventuell straffpåföljd. Visselblåsarens uppgifter och identitet kommer också numera att omfattas av den starkaste formen av sekretess och får inte lämnas ut under några omständigheter.
Fler omfattas av skydd
Den nya lagen som skyddar visselblåsare kommer förutom anställda och inhyrd personal även att omfatta egenföretagare, arbetssökande, praktikanter, volontärer och personer som ingår i ett företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan. Även aktieägare som är verksamma i bolaget omfattas. Dessutom gäller skyddet både efter och före den/de rapporterande påbörjar eller avslutar sin anställning.
Skydd mot repressalier såsom avstängning, degradering och hot kommer även att finnas för personer som bistår vid rapporteringen. Det kan vara släktingar, arbetskamrater eller andra personer som på något sätt har koppling till visselblåsaren.
En visselblåsare omfattas också av skyddet även om man har brutit mot en tystnadsplikt, under förutsättning att informationen man har rapporterat var nödvändig för att avslöja ett missförhållande. Man får däremot inte bryta mot en kvalificerad tystnadsplikt som enligt offentlighets- och sekretesslagen inskränker rätten att meddela och offentliggöra uppgifter.
Den som arbetar i den offentliga sektorn omfattas av ett särskilt långtgående skydd genom medlarskyddet som regleras i grundlagen.